Spännande dagar..

Jo men så är det nog allt. Minst sagt spännande. Jag springer som tidigare mellan olika förhandlingar på Tingsrätten och insuper atmosfären så gott jag kan. Det är en helt ny välrld, onekligen. O gissa vart jaf befann mig igår, på den första rättegångsförhandlingen där fyra äranklagade för bla olaga hot, mordbrand etc. Gruppen tillhör djurrättsaktivister och det rör sig således om pälsen vara och icke vara. Märkligt det där, när något gott eskalerar. Annars blir det allehanda små och stora förhandlingar.

Totos operation närmar sig vilket gör mig påmind om att vi måste träna lite med den elaka kragen. Toto gillar den inte alls o här måste vi öva på att kragen är ngt skoj, ngt positivt och inte ngt läskigt som gör han mindre mobil.

Julen närmar sig har ni kommit i julstämning? I Götet är belysningarna tända och man pyntar staden för fullt. Butikerna omges av fullt med folk och små utställare visar sina egna små hantverk. Så nog är julshoppingen igång alltid. Själv har det inte sjunkit in riktigt än, att julen och vintern börjar närma sig. Blir en jul med massa jobb och utan ledighet så vi får väl fluffa upp det ordentlig här hemma så vi kommer i lite julstämningen iaf. Det är vid sådana hör tillfällen som man vill ha sin familj närmare än 30 mil, men ack, jag får åka skyttetrafik mellan Götet o Malmö, så ska det nog gå vägen.

Saknaden och nyfikenheten

Kan man uppleva de känslorna ihop? Jo, jag tror nog det iaf. Saknar mina kollegor, men är så nyfiken på den nya värld som nu har öppnats för mig. Jag tror jag kommer att gilla att springa till förhandling och möta klienter.

Är jag bara inne och nuddar på den verkligheten som snart blir verklig, ibland känns det överväldigande, ibland känns det super.

Nåja.

Helgen som passerades spenderades i Malmö. Det känns konstigt att komma hem. Till min gamla lägenhet som nu ekar tomt, det saknas det lilla extra som gör en lägenhet till ett hem. Mitt hem. Hundarna känner ju givetvis igen sig och intar limhamnsfältet som det fortfarande vore deras bakgård. Ibland känns det som tiden varit stilla, jag mötet samma människor, inte mkt har hänt. Vi träffar samma hundar och promenaderna längsmed havet är detsamma. Inte sagt att det inte är underbart, för visst älskar jag den absoluta närheten till havet, straden och min familj, absolut. Men jag tror nog att mitt liv nu finns i Götet, om inte för alltid, så iaf för en stund.
Men ack, dem jag saknar är min familj. Att kunna gå hem till dem när jag vill, att fika och snacka skit eller att bara tvätta bilen tillsammans. Till helgen kommer bäsaste systern o Mile och det ska bli underbart att ha er här igen. Vi längtar efter er.

Med en liten hund i knät, gissa vem, ska jag fortsätta att njuta av kvällen och mummsa på lite kanelbullar. Hemmagjorda.

Att älska på riktigt

Vårt första möte på svågertorp april 2004

Som en virvelvind kom du in i mitt liv. Aningen mindre än jag kunde ana, aningen sötare och mer älskad än någon annan. För 7 1/2 år sedan kom du in i mitt liv och sedan dess är allt förändrat.

Den knäppaste o mest underbara hund, med ett tung bagage kom du in i mitt liv som det mest självklara som fanns. Ja, idag vill jag bara säga att jag älskar dig och har gjort sen den dagen jag såg dig.