Inväntar helgen

Ja, jag vet, Det är onsdag och inte kan jag redan tänka på helgen, men ser ni- det kan jag visst!

För denna helgen kommer bjuda på en massa fina saker, dels blir nog med största sannolikhet viltspår på lördag med ett helt okänt hundgäng här i Götet. Både lite pirrigt, men samtidigt så skoj. Kita är ju dels så grym så det är en fröjd bara att se henne jobba. Sedan tycker jag att det ska bli skoj att bege sig ut en grupp o lägga spår åt varandra. På söndag väntas mysfika med allra bästaste fd kollegorna. Åh, som jag saknar våra dagliga snackstunder som kunde reta gallfeber på de lite mer torra o trista juristerna. Och inte nog med det, även underbara söta lilla bebisen. Så söndagen kommer bjuda på många timmar av skitsnack i bästa vännernas sällskap. Kan ju aldrig gå fel.

Själv sitter jag här nu, med mest en massa papper och dokument, till vad? Jag det är ännu en hemlighet, men det känns bra iaf. Så mycket kan jag säga.

Fotriktiga skor och regnbyxor

För mig är de tmer avslappnande än ansträgande, mer ljuvligt än blött, mer rogivande än stressig. För mig är skogsvandring något som jag prioriterar och värdesätter, oavsett väderlek. Så när himlen är mörk, för mörk för att det skall vara mitt på em så inser jag att det är dags för lundhagsen att åka på och därtill ett regnställ.

För efter en lång arbetsdag väntar det som jag sett fram emot sedan morgonpromenaden, min och hundarnas eftermiddags promenad. Där vi andas och hinner fånga upp dagen på ett sätt som är obeskrivbart. Ett lugn som gör att jag sedan får energi till att göra det bästa av kvällen.

Men idag var skogen till hälften fylld av forsande vatten, ja, det forsade bokstavligt ner från bergen och det kändes som om jag gick längsmed en flod. Hundarna var lyriska, för det är inte bara jag som älskar skogen. Så idag tackar jag mina fula lundhags kängor, som gör att jag kan plöja genom en forsande älv utan problem och därtill med ett leende över att se mina underbara hundar njuta fullt ut.

Den perfekta kängan för oss kvinnor!

Ett rensat kladdkakefat senare, trötta hundar, om än något blöta, bäddar vi nu ner oss i soffan för lite vardagsmys!

Minnas de underbara tider som varit

När dagarna är lite gråare och solen inte lyser lika varmt så lever vi på gårdagens äpplekaka och en massa härliga minnen. Denna gången gick tankarna till en av de mest underbara resor.  Kan väl inget annat än säga att jag saknar tider då vi var samlade, hela familjen. Men kärleken till varandra finns kvar, fastän vi alla bor på olika orter och olika länder. 

När inget annat spelar någon roll

Man vill stanna tiden, inse att man är här och nu. Inte sen eller då.

När sensommarens solstrålar värmer nästintill för varmt i ansiktet, när hundarna tar och flyttar sig ner från bänken till under bordet för att uppsöka en plats i skuggan, trots att utsikten över bordet på uteserveringen plötsligt försämras, när man upptäcker nya områden där man konstaterar att man inte vill bo och när man tillsammas tar ett steg frammåt. Det är sådana dagar man skall minnas och som kan värma upp hjärtat en dag när solen inte lyser lika skarpt.

Med en äppelkaka i ugnen, en kärlek på ica maxi och två nöjda skogsdoftande hundar i soffan, då vet jag att kvällen kommer bli minst lika bra som dagen och ett perfekt slut på en intensiv första arbetsvecka som nu lider mot sitt slut.

Nu ska jag mysa med dem som jag håller varmast om hjärtat och fortsätta att fundera på den där framtiden som man ibland inte alls vet något om. Men som man så gärna vill planera. In i minsta detalj.

Soffbordet är till hälften fyllt av päron och till hälften fyllt av doftande ljus och blommar från den allra bästa kusten. Nämligen västkusten. Där vi för övrigt spenderade hela vår lördag med lösa hundar och trädgårdspill. O äppleplockande. För visst ja, äpplena till kakan, som nu är färdig, kommer från allra bästade Björholmen.

Mer kladdkaka åt folket

Hemkommen från jobbet och hundarna och jag har haft vår härliga promenad. Finns det något bättre än att slå sig ner och bara njuta av lugnet. Belåtna hundar, trött i kroppen och med massa goda mackor med den obligatoriska philadelphian så är det inte mycket som kan gå fel. Mums!

Kärleken jobbar kväll och i vägran att lämna hundarna så blir det egen bakning som fick stå på schemat. För inte sitter jag då ensam hemma utan lala och mystv. Nä, mer kladdkaka åt oss alla. Den gräddas i ugnen nu, hoppas på ett smarrigt resultat!

Imon blir det kantarellplockning som står på schemat och tidigt på lördagsmorgon beger vi oss alla fyra ut till Orust för att åka till Henån. Ja, ni som inte har ett båtintresse, så är det således öppna varv och bohuslän denna hegen och här ska det kollas på båtar. För visst hör det den svenska sommaren till? Båtlivet? Ialla fall om ni frågar mig och förmodligen hela min familj. Båt och västkust, det är en oslagbar kombination.

Underbara Björis

Att hjälpa en utsatt

Kanske är det min egen egoism som gör att jag hjälper utsatta hundar och varflr jag började jobba med detta nere i skåne. Kanske är det mitt enorma intresse för djur, speciellt hundar som gör att jag fortsätter att jobba för djuren och deras rättigheter.

Något som jag saknar och som jag då stillar hungern med någon gång då och då är att vara jourhem. Det ger mer än vad man någonsin kan tro vara möjligt!

Chess kom till mig under 2009 i jour i väntan på sitt egna hem.

Berättelsen om Chess:

Chess var oönskad redan från första stunden han satte sina tassar på jordens yta. Han var en av tusen hundar som födds på gatan varje år nere i Spanien, oönskad och övergiven. Han hade dock kvar sin mamma, pappa och kullsyskon, något som långt ifrån alla valpar som hamnar på gatan har. Men någon mänsklig kärlek hade han aldrig upplevt. Han föddes i ett samhälle där hans liv inte värderas.

Denna lilla killen kom att ha tur, något som många hundar inte har. Chess hade nämligen turen att bli infångad för att komma till sos-animals. Ett ställe där man tar hand om sina hundar, ger dem mat och tillsyn och där de även kommer ut på promenader dagligen. Långt ifrån vad andra "hundstall" erbjuder nere i Spanien. Där är verkligheten långt ifrån kel och mys, och ett kall och hård betonggolv väntas dem under en kortare tid...

Men när Chess och hans familj fångades in så lämnades den ena av valparna kvar på platsen, man kunde inte fånga in den lilla valpen då skyggheten för människan redan var ett faktum. Resterande av lilla familjen transporterades på smala och slingriga vägar upp till hundgården, långt ifrån platsen där de tidigare hade bott. Men en familj ska hålla ihop, det ansåg iaf Chess familj och på något sätt lyckades de fly från sos för att tillsammans gå hela vägen tillbaka. En väg som för dem var helt okänd.  Men att lämna kvar en familjemedlem, det var inget alternativ. De fann sin saknade lilla flockmedlem.Tillsammans igen, familjen samlad. För att sedan påbörja den långa resan tilbaka. Osanolikt, kanske, men sant.
Sedan var det en lycklig och samlad familj som bodde på sos under en tid, innan den ena efter den andra fick en ny chans i livet. En chans som de så länge har velat ha.

Chess var älskad av mig från första stunden jag såg honom. Och när jag mötte upp honom på Arlanda var jag lycklig. Han slapp nu ett liv som så många andra hundar i spanien går till mötes. Han slapp den trånga och lilla kenneln. Nu var han hos mig, här skulle han förbli tills det perfekta hemmet dök upp.

Så, kanske förstår ni lite bättre om varför jag brinner för dessa underbara hundar, man får något från dem som är omjligt att förklara, en obeskrivlig känsla.

I sin kennel nere i Spanien

Drömmer sig bort till ett annat ställe

Chess, med hans pappa Carlos och hans två systrar! 

Här han ni lilla familjen nästan helt samlad.

Äntligen hemma, det tar på krafterna att resa!

Älskade lilla Chess myser i soffan med finaste Konungen

Min myskille!

En fin kontakt från första stund. Älsk!

Ett nytt liv väntade honom här hemma..

Med hundkompisar, dock drömmandes om ett koppelfritt samhälle :)

Tre älsklingar

Min stora fina pojke! Saknar dig dagligen.

Ensamtid

Dagen blev rätt bra trots lite orolighet från min sida. Numera har vi ingen hundvakt de dagar som kärleken jobbar morgon och hundarna var idag ensamma i drygt fem timmar. Så morgonen börjades med två promenader och lite sökövningar o sedan har ytterligare tre promenader följt. Varav en skogspromenix runt underbara sjön, Prästtjärn. Så nu sussar vi alla i soffan framför mitt vanliga kvällsprogram och myser över att vara tillsammans.

Kita har haft en springmarsch i skogen och huvudet har hon hållt högt, för att fånga in alla olika dofter som finns. Min jaktgalna tok. Men, lyhörd som få, kommer hon åter gång på gång när jag ropar. Min duktiga tös. Javisst, det händer att hon tar sig lite friheter, men det var länge sedan nu och hon skulle aldrig skada ngt vilt så jag låter henne springa som hon vill. Nä, givetvis inte riktigt som hon vill, så länge hon inte skadar vilt eller annat, då är det fritt fram för springbus.

Min älskade lilla busflicka!!

En livstidsdröm

Ja, det är ju inte okänt att jag är en drömmare, från den ena saken till den andra. Vissa kallar mig rastlös och kanske kan man ibland få en uppfattning om att jag är lite velig. Inte velig när det gäller att ta beslut, utan mer om livet. Rent allmänt.

Men det är inte med stor sorg och besvikenhet som jag tvingas lägga den absolut största drömmen på hyllan. Det känns så overkligt, kan nog inte riktigt komma till insikt eller förstå, om jag nu vill förstå, att det inte kommer att bli så en dag.

Och när jag nu sitter här och tittar på mitt program, japp, visst är det "112 poliser", då blir det om än mer tydligt att det inte kommer att bli jag. Min strörsta dröm.  Jag intalar mig själv att det är meningen, att jag är ägnad att förbli den jurist som jag är, men trots detta är det med ledsna kinder som jag tänker på min största dröm. Ja, drömmen om att en dag bli polis. Och inte vem som helst, utan en jäkligt bra sådan. En hundförare.

En epok av mitt liv är således över, och jag måste numera gå frammåt, utan att vara alltför bitter är världens orättvisor.

Sommaren i bilder

Vi har haft en underbar sommar, vädret har inte varit på vår sida direkt med trots det har vi haft en mysig tid nere i skåne.
Fler bilder kommer efterhand, tyvärr strular det en del här hemma för tillfället.

Älskade lilla Pajen!

Olof Viktors cafe nere i Ystad.

Mys på balkongen på Miles födelsedag!

Älskade min! Det bästa i livet!

Ytterligare fikamys på en av alla våra utflyckter i skåne

Syster mi och kärleken

Syster med sin älskade Maja

Min prinsessa vilar medans jag dammsugaer :)

På båtfärjan ut till styrsö i Göteborgs skärgård

Myskväll hemma

Passning av älskade Oden, som redan saknas mig!

Morgonen har spenderats i skogen tillsammans med mina två favvisar och sedan blev det sconesbakning med varm chocklad. Snart ska vi ut på äventyr i det underbara sensommar vädret. Njuter av dagen, sista dagen på semestern. Imorgon bär det av till e överfull mailinkorg, underbara kollegor och ett skrivbord fullt med gula att-göra-lappar :) På ett sätt mysigt, men lite vemodigt då jag gärna tar en vecka till och spenderar den med att upptäcka nya skogsområden.