När sensommarens solstrålar värmer nästintill för varmt i ansiktet, när hundarna tar och flyttar sig ner från bänken till under bordet för att uppsöka en plats i skuggan, trots att utsikten över bordet på uteserveringen plötsligt försämras, när man upptäcker nya områden där man konstaterar att man inte vill bo och när man tillsammas tar ett steg frammåt. Det är sådana dagar man skall minnas och som kan värma upp hjärtat en dag när solen inte lyser lika skarpt.
Med en äppelkaka i ugnen, en kärlek på ica maxi och två nöjda skogsdoftande hundar i soffan, då vet jag att kvällen kommer bli minst lika bra som dagen och ett perfekt slut på en intensiv första arbetsvecka som nu lider mot sitt slut.
Nu ska jag mysa med dem som jag håller varmast om hjärtat och fortsätta att fundera på den där framtiden som man ibland inte alls vet något om. Men som man så gärna vill planera. In i minsta detalj.
Soffbordet är till hälften fyllt av päron och till hälften fyllt av doftande ljus och blommar från den allra bästa kusten. Nämligen västkusten. Där vi för övrigt spenderade hela vår lördag med lösa hundar och trädgårdspill. O äppleplockande. För visst ja, äpplena till kakan, som nu är färdig, kommer från allra bästade Björholmen.
Härligt! Jag börjar förstå tjusningen med västkusten mer och mer, synd bara att det är så mycket saltvatten ;) Hihi.
SvaraRaderaKram på dig hjärtat!