Drömmar & Visioner: Att hjälpa en utsatt

Kanske är det min egen egoism som gör att jag hjälper utsatta hundar och varflr jag började jobba med detta nere i skåne. Kanske är det mitt enorma intresse för djur, speciellt hundar som gör att jag fortsätter att jobba för djuren och deras rättigheter.

Något som jag saknar och som jag då stillar hungern med någon gång då och då är att vara jourhem. Det ger mer än vad man någonsin kan tro vara möjligt!

Chess kom till mig under 2009 i jour i väntan på sitt egna hem.

Berättelsen om Chess:

Chess var oönskad redan från första stunden han satte sina tassar på jordens yta. Han var en av tusen hundar som födds på gatan varje år nere i Spanien, oönskad och övergiven. Han hade dock kvar sin mamma, pappa och kullsyskon, något som långt ifrån alla valpar som hamnar på gatan har. Men någon mänsklig kärlek hade han aldrig upplevt. Han föddes i ett samhälle där hans liv inte värderas.

Denna lilla killen kom att ha tur, något som många hundar inte har. Chess hade nämligen turen att bli infångad för att komma till sos-animals. Ett ställe där man tar hand om sina hundar, ger dem mat och tillsyn och där de även kommer ut på promenader dagligen. Långt ifrån vad andra "hundstall" erbjuder nere i Spanien. Där är verkligheten långt ifrån kel och mys, och ett kall och hård betonggolv väntas dem under en kortare tid...

Men när Chess och hans familj fångades in så lämnades den ena av valparna kvar på platsen, man kunde inte fånga in den lilla valpen då skyggheten för människan redan var ett faktum. Resterande av lilla familjen transporterades på smala och slingriga vägar upp till hundgården, långt ifrån platsen där de tidigare hade bott. Men en familj ska hålla ihop, det ansåg iaf Chess familj och på något sätt lyckades de fly från sos för att tillsammans gå hela vägen tillbaka. En väg som för dem var helt okänd. Men att lämna kvar en familjemedlem, det var inget alternativ. De fann sin saknade lilla flockmedlem.Tillsammans igen, familjen samlad. För att sedan påbörja den långa resan tilbaka. Osanolikt, kanske, men sant.
Sedan var det en lycklig och samlad familj som bodde på sos under en tid, innan den ena efter den andra fick en ny chans i livet. En chans som de så länge har velat ha.

Chess var älskad av mig från första stunden jag såg honom. Och när jag mötte upp honom på Arlanda var jag lycklig. Han slapp nu ett liv som så många andra hundar i spanien går till mötes. Han slapp den trånga och lilla kenneln. Nu var han hos mig, här skulle han förbli tills det perfekta hemmet dök upp.

Så, kanske förstår ni lite bättre om varför jag brinner för dessa underbara hundar, man får något från dem som är omjligt att förklara, en obeskrivlig känsla.