Semester!

Tredje dagen på semestern och det känns verkligen helt underbart. Inte riktigt kommit in i lugnet ännu, ,men det börjar lossa lite iaf.

Lilla Stella är inne, hon kom in i måndagskväll, en man hade lyckats stänga in henne i sitt garage och hon kunde återförenas med matte och jag kunde pusta ut för första gången på en vecka.

Annars har vi varit på björis, på Borås djurpark, fixat bilen och imon väntar bilens AC, eller rättare kondensorn, på att få sig ett ansiktslyft.

För när allt är fixat imon bär det ner hem igen, för Skåne är nog fortfarande hem. Iaf tills vi har vårt alldeles egna hem här. Ser fram emot att träffa familjen, förutom pappsen som är kvar i bohuslän, kunna umgås med vänner och mina syskon. Att bara passera en gata och sedan befinna sig på stranden och ha hela ribban framför sina fötter. Att kunna ta cykeln ner till västra hamnen, att låta hundarna få busa av sig tidiga morgnar på ribban, och återförenas med sina hundvänner, att sitta på Hai och äta god mat med syster yster, att dricka öl på möllan, att sitta i trädgården i Östra Grevie, att sola i Falsterbo. Att bara vara. Jag längtar tills imon kväll.

Förhoppningsvis blir det en tur till Gotland och Ven, och såklart en tripp till Österlen. Fr att inte glömma Helsingborg. Ja, vi har en del planerat och det bästa av allt- jag kan umgås med mina två små älsklingar hela tiden!!

Solen lyser idag, känns som sommar och nu blir det till att fixa hemma så vi kan lämna bygget för nästan fyra veckor.

Sökandet efter Stella

Alla som vill får gärna sprida detta:

http://www.facebook.com/event.php?eid=222234501146494

Stella är en liten hund, blandras, som förvann från sin dagmatte för fyra dagar sedan i Partille utanför Göteborg. Hon har varit synlig en hel del, men är numera skygg och svår att få kontakt med.

Själv har jag varit ute o letat efter henne några timmar idag, kom nyss innanför dörren och nu börjat det mörkna. Imon bitti innan jobbet tar jag mig en runda. Jag ser det som en självllarhet att hjälpa rädda och ensamma hundar som är på vift, fastän jag aldrig träffat den eller har någon kontakt med ägaren.

Hundarna är iaf trötta, så förmodligen lilla Stella med.

Två dagar kvar till den efterlängtade semestern. En hel månad med de jag håller varmast om hjärtat och en stad som ligger närmare hjärtat än Göteborg väntar på mig. Men det är om några dagar, tills dess skall lilltösen var infångad så jag kan lämna Partille.

Ren ondska.

Jag är van att se missär, slagna och misshandlade djur och höra om diverse hemskheter. Aldrig, aldrig kommer jag ge upp kampen om att ge djur ett drägligare liv.

http://tidningen.djurskyddet.se/2011/06/shiva-blev-bara-sex-manader/


O jag hoppas så innerligt, att denna personen får avtjäna ett längre fängelsestaff och där man inte omvandlar fängelse till skyddstillsyn eller liknande. Personen skall givetvis åläggas djurförbud! För att utsätta djur för lidande, det är den värsta sortens människor och jag tror inte jag ens behöver uttrycka mig vad jag anser om dem. Det håller jag för mig själv, då jag kan bli rädd för mig själv om jag skulle komma på en människa med att göra såhär. Jag saknar helt enkelt ord för att förklara min ilska mot denna person.

Nu slipper du lida mer lilla vän!

Minnas tillbaka till barndomen

Jag har nog haft den bästa barndomen och uppväxten, kan man säga så? Får man säga så?

Uppväxt med min älskade pappa och mina två systrar så hade jag den bästa barndomen och en dag hoppas jag att jag kan få överföra det på mina egna barn. Saknaden av mamma fanns ju såklart alltid där, och min två småsyskon, men på något vis älskade jag min barndom iaf.

Minnena, de starka minnena och de totalt genomknäppa. Att min pappa gjorde allt och lite till för oss fanns det ingen tvivel om. För vem stannar på hallandsåsen på väg upp till Smögen från Malmö för att rasta våra kaniner i koppel?!! Ja, ni läste rätt, rasta kaniner på en sträcka på ca 40 mil som tog ca 4 timmar. Men det gjorde vi, och inte nog med det, kaninerna, hamstrarna, marsvinen, vandrade pinnarna, hoppande löven, ja ALLT skulle med upp. Och inte bara djuren utan deras sommarhagar med. För ser ni, kaninerna bodde inne med oss, men på sommarhalvåret vistades de ute i stora burar. Och dessa burar, som var längre än vad en Volvo v70 var lång, skulle med.

Jodå, syskonen och filuren, förmodar sommaren 1995.

Sa jag att vi hade ca 6 kaniner som minst?

Härliga minnen.

Men hur kom jag då in på detta, jo jag satt och läste min favvoblogg precis och där skriver hon att de skulle göra ett besök på Lantz möbler. Jag blev varm inombords.

Jag minns de tusentals ggr som min pappa och filuren åkte dit, jag o min ena syster lekte bland alla möblerna, vilket i sig var strängt förbjudet, vi gömde oss och var allmänt uttråkade över att åter vara på plats. På Lantz möbler.  Men varje sommar var vi där, och när jag läser och ser bilder på detta kan jag inte låta bli att minnas tillbaka på alla våra underbara sommrar på västkusten. Mitt hem, min oas och den bästa platsen på jorden. Och det knäppaste av allt, nu vill jag själv strosa runt på Lantz möbler.

Promenader, hur olika är vi egentligen?

Som med allt annat är vi alla olika. Kan inte låta bli att fundera lite när jag sitter och tittar på Viktoria S (hundtränare) på tv.  Hon tränar således hundar i USA och det är ofta som hon frågar hundägarna hur ofta de promenerar sina hundar. NU var hon hos någon som hade fyra hundar, varav tre taxar, dvs jakthundar! Nåväl, på svar på frågan hur ofta de är ute säger hon fyra ggr, jag tänker först men det är ju bra tills hon tillägger, I VECKAN! Hur kan hundägandet vara så olika? Jag vet att jag ibland kan överdriva mina promenader och hur ofta jag går ut, men jag gör det för att jag gillar det, älskar att aktivera och promenera med mina hundar o olika miljöer, främst skogsmiljö. Nåväl, men hur kan man skaffa fyra hundar o gå fyra promenader i veckan?!

Hur ofta går ni?

För oavsett om man har en trädgård, som amerikanarna har som ett substitut (i bästa fall) så är det så långt ifrån ett hundägande jag kan tänka mig. För finns det något bättre än att åka på äventyr med sina hundar, se dem lystra och glada och belåtna?

Nä, hur mkt jag än försöker se det på ett annat sätt så är det för mig oacceptabelt att man inte går ut med sina hundar dagligen!

Är hösten redan här??

Min semester har inte ens börjat och ute är det ruggigt kallt. Får hoppas att det blir varmare när jag väl är ledig o frisk.

Kärleken har åkt till jobbet, vi tog oss en promenix runt prästtjärn, två av tre hundar kan vara lösa så det är så mkt härligare att gå ute i skogen o har man en bil utanför är det ju så mkt lättare. Speciellt när huvudet värker som en galning och kroppen inte riktigt vill som jag.

Idag drömmer jag om ett eget hus, där jag kan fixa och dona precis som jag älskar att göra. Har kommit till ett stopp här hemma, känns ingen ide att lägga ner sin själ när vi förhoppningsvis inte kommer stanna så länge.  Fast det jag helst vill, det är att bo i Spanien, i ett underbart litet hus med en enorm veranda, en härlig svalkande pool och vinrankor som klättrar längmed uteplatsen. Ibland har livet lite väl många hinder. Men någon dag, ja någon dag sitter jag där i mitt underbara hus, det vet jag. Blir det inte nu så kommer jag ständigt jobba för det.

Vad är en bal på slottet?

Att se det vackra i saker och ting. Det är dagens motto.

Att vänta är inte min prinsessan grej, inte alls. Maaatteeee!

Vi är för bra för detta, vägrar titta åt ditt håll galna tant.

Älsk tungan!

Kärlek!

Att insupa lugnet

Kita räds inte något, att hoppa upp på saker efter att matte sagt till, det är ingen konst för min toka!

Som sagt, ingen konstigt alls. 

Har jag sagt att jag älskar dem?!

Att få spendera någon timme med de finaste som finns är inte fy skam, inte alls.

Att inte känna sig på topp

Så kan man nog enklast beskriva hur jag mår. Inget vidare alltså. Trött i kroppen, förbaskat ont i huvudet, febrig o allmänt trött.

Utanför känns det som höst, borde orka bege mig och handla lite blodmjöl och en skank eller tja, flera. Men utan bil är det inget jag tänker göra, utan istället myser jag med mina tre små älsklingar här hemma och kroppen gör inte många knop. För i helgen, eller så fort jag orkar, hoppas därmed snarast, så ska jag ut o lägga blodspår till alla tre små huliganerna. Kita får ett rätt så långt med vinklar, till Toto får vi köra ett lite "enklare" spår, iaf i enklare terrräng med tanke på synen och till Oden får vi se.

Igår var det iaf en riktigt mysdag och Oden tar för sig allt mer, nu känner han sig nu mer "hemma". Han sover i sängen, ligger där man är och vet att det vanskas godis i köket vid ett flertal tillfällen varje dag, speciellt efter promenad och innan kvällsdax. O för er som undrar hur Toto & Kita reagerar på att ha en inneboende, inte ett skvatt. Med Oden här är det precis som vanligt. Inte någon skillnad och aldrig något gruff, inte det minsta. Aldrig. O det ni, det känns så underbart.
Snart är det dags för en andra promenad, (- japp, klockan är halv elva och jag vill ut på promenad två fastän hundarna sussar gott) funderar att gå till en liten inhägnad så att Oden kan få strosa lite fritt och mina vovvar kan få träna lite under tiden. För vad gör man egentligen i en inhägnad? (Rastgård) För mig är skogen ett mycket roligare alternativ, eller tja allt, är ett roligare alternativ än en hundgård. Men kanske, kanske just idag ska vi testa vad man göra i en sådan.

Bästaste bästa!

Det är min familj det, utan tvekan. Älskar dem villkorslöst. Dagar när de är som bäst.

Kärleken med syster yster  o Mile

Älskade syster!

En middag i sjöboden är svårslaget.

På vårt underbara sommarställe på Tjörn.

Njutning o mys!

Vissa dagar är mysigare än andra, idag är en mysig dag. Både för mig o mina underbara, numera tre, vovvar. Ja, Oden aka Oda är ju inte min, bara lite. Iaf i min värld.

Medans jag jobbat och stått i idag, som för övrigt blev en mycket lång dag, så har hundarna spenderat dagen ute i en skogsträdgård utanför Göteborg. Myst på altanen, gått i skogen och fått en och annan klappstund med kärlekens kompis. För att inte förspilla någon tid så mötte jag upp alla fyra utanför och så åkte vi direkt till skogen. En timme senare var vi hemma, nio timmar senare för hundarna. En aktiv dag såsom vanligt när man är hund i min familj. Oden sover gott bredvid min prinsessa just nu och Toto har valt en strategisk plats på fårskinnet. Alla snarkandes och nöjda med dagen. Det är något obeskrivligt över känslan att veta att hundarna mår som bäst och att de är nöjda med dagen. Att se dem sträcka ut och dra en djup suck, en suck av belåtenhet, den känslan är för mig obetalbar. Den knäppa hundtanten har talat.

För övrigt sitter jag och jobbar lite extra med ett stort antal omhändertagna vovvar nere i skåne, fastän jag flyttat, så kan jag inte släppa det jag än gång ägnat varje vaken stund åt. Så framöver blir det en hel del hundjobb, även utanför mina egna små hundar då. För just nu ser vanvården och misskötseln av djur inte minska, tyvärr, den ökar konstant.

Välkommen fina!

Snart, eller nästa nu, kommer lilla pojken Oden som ska vara här i drygt två veckor. Det var länge sedan jag hade långbeningen hos mig, och vi har alla sett fram emot det.

Nu har jag en till att lägga all min energi på, en till att träna med, mysa med, promenera med o inte minst hitta på äventyr med. Mys!

Toto & Kita har varit med husse hela dagen ner i Tylösand, och det känns verkligen tomt att komma hem utan att välkomnas av en hel kommitte! För oavsett vad folk vill ha sina hundar till, så tycker jag att de ska välkomna en med pompa o ståt, varje dag, varje gång.

Göteborg bjuder på sol idag och det sprattlar i hela kroppen på mig, så om några minuter får nog allt alla vovvar och förhoppningsvis husse följa med mig på en skogstur runt sjön.

Nu, inväntar tre vovvar o en husse.

Smithska halvön

Eller vad det nu hette. Underbart hade vi iaf. Fastän att det var lite för mycket folk för min smak, jag vill ju sola med hundarna på en helt öde klippa, där man inte ser en människa. Då mår jag som bäst. Där klipporna är kala och varsamt slipade av all is som legat där och som gjort hällarna till de perfekta soldyrkarplatserna.

Hällarna var dock underbara och vattnet likaså.

Vi  tvingade ner hundarna i vattnet för svalkans skull, annars skötte de sig exemplariskt, trots allt spring runt omkring oss.
Med varsitt märgben och kallt vatten stannade vi i hela tre timmar!

Mitt ansikte lyser med en stark färg, likaså mitt bröst. Det känns i kroppen att vi har varit vid havet idag. En känsla som man inte kan förklara om man inte har varit uppe i bohuslän en hel dag. Då vet man. Saltstänket i håret, saltkristallerna som sitter fast på hela kroppen, håret som är mer styvt än sandpapper och med en härlig eftersmak som sitter i länge.

Vi var inte riktiga nöjda där utan begav oss till bokedalens naturreservat och till rosencafet. Mitt mellan fårhagen och hästhagen liggger det mest idylliska lilla cafeet. En sallad och cola senare var jag fit for fight för nya äventyr. Men hundarna ville annat och likaså kärleken. Klockan var halv fem, ca 6 timmar ute, så vi nöjde oss och for hem.

Nu väntas det pannkakor med glass och äppelmos. Efter det lite tidningsskvaller och glotta (för er icke skåningar- titta!) lite i digital photo.

Imon väntas nya äventyr, en klippa, lika ljuvlig som idag men på helt okänd mark.

Den finaste killen! Att leka eller mysa kan man aldrig få för mycket av. Aldrig. Inte om man heter Toto <3

Lusten tryter

Det är så ibland. Att det går ett bra tag innan jag orkar blogga, men skärpning, jag vet.

Hänt en hel del här hemma, bland annat mys med valppudel och såklart tillhörande brorsan Emil,  även han en storpudel. Mys! Spenderade förra helgen ute på Styrsö med en massa fikapauser. Precis så en dag spenderas bäst.
Veckan har gått med raska steg, snart kommer min- "min  & min" Oden. Ska bli mys att få ha en långbening i huset som ska vara min trogna följeslagare i drygt två veckor. Han ska utsättas för samma galenskap som mina två små befintliga grodor,och förhoppningsvis kommer han sussa gott i sängen bredvid mig nattetid efter alla våra upptåg. För upptåg- det blir det garanterat! Vare sig han vill eller inte.

Solen skiner på oss i Göteborg idag och vi ska bege oss ut i skärgården för att njuta hela dagen. Ett premiärdopp står på schemat idag. För mig då.

Hundarna ska givetvis följa med!

Måste även klaga på min oerhört nonchalanta "granne". Han kör runt på sig j-vla harley dagarna i ändan och tar ingen hänsyn till att hans bike låter mer än alla bilar i kvarteret, samtidigt, och brummar inne bland parkeringarna som om han vore på autobahn. Vad är det för fel på människor? Blir galen på sån nonchalans. Tant? Kanske? Men folkvett, det har han då inte.

Nu ska jag packa lite förnödenheter till oss och hundarna o sedan få upp en viss person. SEN beger vi oss ut!