Kärleken har åkt till jobbet, vi tog oss en promenix runt prästtjärn, två av tre hundar kan vara lösa så det är så mkt härligare att gå ute i skogen o har man en bil utanför är det ju så mkt lättare. Speciellt när huvudet värker som en galning och kroppen inte riktigt vill som jag.
Idag drömmer jag om ett eget hus, där jag kan fixa och dona precis som jag älskar att göra. Har kommit till ett stopp här hemma, känns ingen ide att lägga ner sin själ när vi förhoppningsvis inte kommer stanna så länge. Fast det jag helst vill, det är att bo i Spanien, i ett underbart litet hus med en enorm veranda, en härlig svalkande pool och vinrankor som klättrar längmed uteplatsen. Ibland har livet lite väl många hinder. Men någon dag, ja någon dag sitter jag där i mitt underbara hus, det vet jag. Blir det inte nu så kommer jag ständigt jobba för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar