Minnas tillbaka till barndomen

Jag har nog haft den bästa barndomen och uppväxten, kan man säga så? Får man säga så?

Uppväxt med min älskade pappa och mina två systrar så hade jag den bästa barndomen och en dag hoppas jag att jag kan få överföra det på mina egna barn. Saknaden av mamma fanns ju såklart alltid där, och min två småsyskon, men på något vis älskade jag min barndom iaf.

Minnena, de starka minnena och de totalt genomknäppa. Att min pappa gjorde allt och lite till för oss fanns det ingen tvivel om. För vem stannar på hallandsåsen på väg upp till Smögen från Malmö för att rasta våra kaniner i koppel?!! Ja, ni läste rätt, rasta kaniner på en sträcka på ca 40 mil som tog ca 4 timmar. Men det gjorde vi, och inte nog med det, kaninerna, hamstrarna, marsvinen, vandrade pinnarna, hoppande löven, ja ALLT skulle med upp. Och inte bara djuren utan deras sommarhagar med. För ser ni, kaninerna bodde inne med oss, men på sommarhalvåret vistades de ute i stora burar. Och dessa burar, som var längre än vad en Volvo v70 var lång, skulle med.

Jodå, syskonen och filuren, förmodar sommaren 1995.

Sa jag att vi hade ca 6 kaniner som minst?

Härliga minnen.

Men hur kom jag då in på detta, jo jag satt och läste min favvoblogg precis och där skriver hon att de skulle göra ett besök på Lantz möbler. Jag blev varm inombords.

Jag minns de tusentals ggr som min pappa och filuren åkte dit, jag o min ena syster lekte bland alla möblerna, vilket i sig var strängt förbjudet, vi gömde oss och var allmänt uttråkade över att åter vara på plats. På Lantz möbler.  Men varje sommar var vi där, och när jag läser och ser bilder på detta kan jag inte låta bli att minnas tillbaka på alla våra underbara sommrar på västkusten. Mitt hem, min oas och den bästa platsen på jorden. Och det knäppaste av allt, nu vill jag själv strosa runt på Lantz möbler.