Saknaden och nyfikenheten

Kan man uppleva de känslorna ihop? Jo, jag tror nog det iaf. Saknar mina kollegor, men är så nyfiken på den nya värld som nu har öppnats för mig. Jag tror jag kommer att gilla att springa till förhandling och möta klienter.

Är jag bara inne och nuddar på den verkligheten som snart blir verklig, ibland känns det överväldigande, ibland känns det super.

Nåja.

Helgen som passerades spenderades i Malmö. Det känns konstigt att komma hem. Till min gamla lägenhet som nu ekar tomt, det saknas det lilla extra som gör en lägenhet till ett hem. Mitt hem. Hundarna känner ju givetvis igen sig och intar limhamnsfältet som det fortfarande vore deras bakgård. Ibland känns det som tiden varit stilla, jag mötet samma människor, inte mkt har hänt. Vi träffar samma hundar och promenaderna längsmed havet är detsamma. Inte sagt att det inte är underbart, för visst älskar jag den absoluta närheten till havet, straden och min familj, absolut. Men jag tror nog att mitt liv nu finns i Götet, om inte för alltid, så iaf för en stund.
Men ack, dem jag saknar är min familj. Att kunna gå hem till dem när jag vill, att fika och snacka skit eller att bara tvätta bilen tillsammans. Till helgen kommer bäsaste systern o Mile och det ska bli underbart att ha er här igen. Vi längtar efter er.

Med en liten hund i knät, gissa vem, ska jag fortsätta att njuta av kvällen och mummsa på lite kanelbullar. Hemmagjorda.