Att haft en perfekt rehabtid

Lillkillen ha skötts sig strålande, inte bara med ögondroppningen utan även med att inte busa alltför mkt med Kita eller springa in i varje buske. O jag lovar, är man hanhund är detta inte en lätt match. Snart är tiden för nojighet över, och det skall vi fira med långvandring i skogen! Vad annars?

Jobbet upptar nog all min övriga tid, tiden som inte går till att drömma om ett boende i Spanien, den läggs såklart och som alltid på hundarna och därefter jobbet. För jo, jag drömmor nu igen. På ngt konstigt vis har dte kommit tillbaka lite smått, och drömmen om ett liv i Spanien är inte över. Inte på långa vägar. För vad vore inte bättre? Bo i ett underbart land, härligt klimat, kunna ägna min lediga tid åt att jobba som volontär med gatuhundarna, kunna hjälpa på plats och kunna få uppleva det. Om än bara för en kortare period i livet. Livet hoppar dock snabbt tillbaka till verkigheten, den verklighet som jag har just nu.

Men nu ser vi fram emot en fullspäckad dag i rätten imon och därefter en underbar helg med de bästa! Inte fy skam det heller. O vet ni vad jag undersöker just nu? NJa, en hemlis, men det innefattar iaf Kita, hennes nos och ngt uppdrag ;) Spännande va? Håll tummarna att det kan funka!