Att känna att man gör skillnad!

Har ni haft den känslan någon gång? Att det ni gör betyder ngt? Ngt mer än bara ytligt? Att det ni gör förändrar liv och att ni gör ngt ni älskar, en bra sak?

Jag har haft den känslan under två tillfällen i mitt liv, under två perioder har jag mått som allra bäst, men samtidigt kännt mig helt maktlös, arg och förtvivlad och ensam. Alla brinner vi för olika saker, men för mig är huvudsaken att vi alla brinner för något, och att vi alla bidrar med något i samhälle för att få det lite bättre.

Mitt val har alltid varit enkelt, mitt val har kommit till dem som inte kan försvara sig själva, som inte kan kämpa för sig själva och som behöver det mer än något. Jag viger den tiden åt djuren och kanske allra mest åt hundar. Fick jag ägna mig åt det jag vill allra helst, och som jag en dag kommer att ägna mig åt, så är det djurens rättigheter och djurens välmående, med inriktning på hundar. Så, för att stilla den där egoboosten som vi alla har inom oss, den känslan av att känna att vi gör ngt bra, ngt som gagnar någon eller något annat och som vi själva inte vinner något utav, förrutom just den där känslan. Känslan som är obesrivlig och som måste upplevas.

Så efter att jag fått hem min självfrände för snart 8 år sedan, föll mitt val sig enkelt. Hundarna i Spanien, och då med inriktning på vart min egna lilla vän kommit ifrån. Sos-animals.

Jag saknar tiden där nere dagligen, jag önskar och vill göra mer, jag vill och vet att jag kan göra skillnad, alla kan om man bara har energin och viljan. Mina drömmar idag går till hundgårdarna, shelters, runt om i världen. Där hundar lever under förhållanden vi inte ens vill och kan tänka oss, till alla de hundar som lever i fel händer, utan männsklig kontakt, i vanvård och i svält. Till alla de hundar som aldrig känt en värmande och god hand genom deras raggiga päls, till de hundar som aldrig har känt av kärlek eller värme från omvärlden. Till de hundar går alla mina tankar idag.