lördag 21 januari 2012

Effektivitet, när den är som bäst

Morgonstund har guld i mun. Det är sant, iaf om man är en Sjölinare. För att vara en Sjölinare innebär en del, inte bara att man har den bästa familjen, utan det gäller att uppskatta och ta tillvara på dagens alla minuter. O tidpunkter, och punktlighet, det är A o O.

Minns tillbaka på ens barndom.Pappa var ute och reste en hel del och de dagar han var i Sverige kunde man inte ringa honom tillräckligt ofta för att veta när han skulle komma hem. O något som alltid slår mig, det var hans tidsuppfattning och inte vilken som helst. För att lugna hans tre döttrar som otåligt väntade på deras bästa lekkamrat visst han exakt när han skulle vara hemma. Och det slog aldrig fel. " om 13 minuter, då är jag hemma". 13 minuter senare rullade bilen in på uppfarten och pappsen var hemma. Löjligt, nä, utan såhär är en sjölinare. O jag älskar själv att vara punktlig men inte bara det, att uppskatta tiden.

Klockan är halv tio, frukosten är gjord och jag har intagit soffläge. Efter en underbar skogspromenad i soluppgången på en timme och en biltvätt därefter är jag nöd med morgonen och nu kan dagen bara fortsätta på ett sätt. Men två underbara hundar som sällskap skall vi preppa med blod och klövar och sedan spendera dagen såsom en lördag kan spenderas bäst. I skogen med mina skatter.

Hoppas ni får en underbar dag. Ta tillvara på tiden och njut av dagen till fullo.


Pappsen och jag. Såklart min lilla Konung, han är aldrig långt borta.

3 kommentarer:

  1. Hahaha, tur (för dig) att vi inte umgås för ofta ;) Här är tiden så oändligt flexibel och vi är uppväxta med en pappa som säger "det är aldrig så bråttom att man inte hinner med en kaffe" och det gäller både besökare, anställda och oss själva ;) Behaglig tillvaro!

    SvaraRadera
  2. Ja eller hur syster :) Roliga vi var som ringde pappa så många gånger och undrade när han kom hem.. Hade vi inte ringt så mycket kanske han hade varit hemma snabbare. Haha..
    Men vi saknade våran papps.

    SvaraRadera
  3. Ja jag håller med dig. Sen sprang vi alltid till dörren och krama och vill att pappa skulle leka. Men vi fick vänta lite tills han hade tagit av sig din kostym och intagit sina "lek kläder". Sen lekte vi lego och han somnade alltid framför legot och jag sa; Pappa sover du? vakna!! Vi ska leka.. Jag minns forfarande det kalla golvet i källaren där vi lekte. Världens bästa pappa!

    SvaraRadera