Mr D, hundarna och jag lämnade bostaden redan kl 10 för att åka på dressyrtävling ute i Skabersjö. Emma skulle tävla och vi skulle givetvis dit och titta och mysa med lilla pållen. Hundarna följde självklart med. Väl framme blev det bråttom, vi hann precis se henne i första klassen. Skoj!
Vi fikade vid bilen, med fyra hundar och en HÄST intill oss. Stämningen var märklig och så underbar. Toto låg, rofyllt och lugnt ner 3 meter ifrån hästen och allt annat stim. Han låg tryggt intill sin pudelkompis och pållen gick runt omkring honom (på behörigt avstånd från ev. sparkar såklart). En hund som ca 15 minuter innan stressade upp sig, skällde när hästarna kom allt för nära, ligger nu avslappnat och tryggt intill bilen och ignorerar hästen på ett sätt som en hästvan hund hade gjort. Häftigt att se! Stolt matte iaf.
Tre timmar senare begav vi oss mot Ystad och Ystads smådjurakut. Där införskaffades massa gottis till mina små troll, bra naturligt godis utan en massa konstiga tillsatser och annat skit. Mumma för dem. Sedan strosade vi i Ystads gamla kvarter och njöt av vädret och Ystad som stad. Hundarna gillade läget och gjorde matte stolt.
Hemvägen tog vi längsmed vattnet, nästa anhalt skulle bli Höllviken för en fika på Märtas cafe. Klockan hade hunnit bli halv fyra när vi närmade oss Höllviken och Mr D upptäcker något skumt med kopplingen. Själv rycker jag på axlarna, skämtar att det beror på föraren och ser bara mumsiga kakor framför ögonen. 200 m senare, i rondellen så inser både jag och Mr D att Mr D såklart hade rätt. Något stod inte rätt till. Långt ifrån. Bilen går inte att lägga i växel och vi står således helt stilla, med en härlig kö bakom oss och där fanns inte mycket att göra. De som känner mig vet att jag inte är den mest stresståliga individen, speciellt inte i lite jobbiga situationer. Men..
Varningsblinckers på, och jag, 1.65cm lång och väldigt bredaxlad går ut och puttar på en stor volvo kombi, mitt i korsningen medans Mr D sitter och styr bilen till en säker plats. Jodå, med mycket kämparglöd och vilja lyckades jag helt själv putta bilen x antal meter, förbi både den ena gamla gubben och den andra. Där stod vi sedan. O vår kära lilla bil var sjuk. Bogsering till Malmö väntades och tills dess blev det såklart fika på Märtas fik med hundarna. Mackan var nog räddningen för att vi skulle orka med den eftermiddagen som skulle komma.
Bogseringen hem gick helt ok, bilen är nu parkerad framför huset och vi känner oss mer handikappade än nånsin. Så, gårdagen summeras som händelserik. Vad följderna blir till detta, det vill jag inte ens spekulera i. En växellåda eller koppling är inte direkt gratis. Men, ack. Hundarna var borta från 10 till 20.15, behöver jag säga att jag har världens bästa hundar?! O gårdagen för oss, hmm dyr men härlig!
BIlder finns, men nu väntar morötter och dippa, så det får bli imon.
Och vet ni vad, imon är första dagen på nya jobbet! Skoj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar