I fredags märkte jag på min lilla tös att hon inte riktigt var sig själv, detta visade sig egentligen bara på att hon slickade sig lite mer än vanligt. David som varit hemma med dem under dagen hade inte märkt något speciellt med henne och jag tänkte att det nog bara var något som retade henne lite. Under morgodagen var det mesta som vanligt, vi var ute en hel del och annars var det ju städning och rensning här hemma. Kita och Toto är ju mina trogna följeslagare och när de inte ligger där jag är, börjar jag alltid undra varför.
Att känna sina hundar mer än man känner någon annan är ibland tur, jag visste att ngt inte stod rätt till, såg att hon hade flytningar, och började lägga ihop ett plus ett. Ringde djursjukhuset, de bad mig komma in. Ringde Mr D och frågade om han möjligtvis skulle kunna komma hem med bilen, vilket han som tur kunde. Han jobbade ju, men hans kollega var super snäll och körde efter i jobbbilen så allt löste sig. Lastade in hundarna och körde till blå stjärnan för undersökning av vad jag förmodade livmodersinflammation.
Kändes nästan lite löjligt att åka till akuten med en hund som alla, utom jag, nog ansåg var fullt frisk. Men ibland skall man vara schåpig,det är ju iaf trots allt jag som bestämmer samt betalar för det, så varför inte.
Prisessan kollades igenom med ultraljud och det visade sig vara livmodersinflammation. Det visade sig att hon även hade en juvertumör. Veterinären var super, och visste hur orolig och såg atagligen det på mig. Kitas allmäntillstånd var inte så pass dåligt att de skulle geomföra en akut op igår, utan i så fall skulle hon läggas in och op i mån av tid. Vilket vetten trodde skulle bli tidigast söndag, idag. Vi bokade därför en tid, måndag 07. Förberedde med allt, såsom tog blodprover etc och så kommer jag att få vara med när man ger henne lite lugnande på måndag. Kita gillar inte detta alls och jag vill utsätta henne för så lite psykiskt påfrestning som möjligt. Kan man få lite extra speciell behandling, så är det klart man vill ha det. Iaf jag.
Så vår helg blev inte som planerat, inte alls. Men vi myser en del nu, vilar och har uppsikt över min lilla tös. Än så länge verkar hon ok. Lite ont, men ok allmäntillstånd.
Håll tummarna för oss imon. Vad mitt jobb kommer säga att jag inte kommer att stå som en marionettdocka kl 08, det bryr jag mig föga om. Jag vet vad jag prioriterar i livet, och passar det inte dem, då vet jag det. Nä, de tankarna lägger jag åt sidan nu, nu är det fokus på Kita, allt annat spelar mindre roll.
Såhär, precis såhär, skall min prinsessa vara. Tokig, i full fart och med en livsgnista som heter duga. Det är min allra finaste lilla tjej när hon är som allra bäst. Precis såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar