Livshöjande skratt och möten

När jag packade ihop för dagen på jobbet väntade ett kärt återseende. Min älskade vän. Tjejsnack, varm chocklad och lite surdegsbröd, då har man allt man behöver. Iaf för några timmar innan hundlängtan blir för stor och jag måste rusa hemåt igen. Ni det de där mötena som betyder så mycket, som ger så mycket. Ett sådant hade jag idag. Kan leva på det länge. O tro mig, det kommer jag!

En överlycklig liten tjej och kille väntade på mig där hemma. En liten tjej med en vit bomullskroppsstrumpa och mörkblå krage. En liten ynklig tjej som jag älskar så djupt. Med de största ögonen och prickigaste nosen.
Fastän någon nöd går de inte på dem, deras husse är hemma när jag inte är det. Fast matte är alltid matte. Inbillar jag mig iaf.

Nu väntas nelisar och nola. Ja, för en del kanelbullar och coca cola. Har jag sagt att jag ibland pratar mitt egna lilla språk? Jodå, vardagen blir lite roligare så. Inte så allvarlig och grå. Så här hemma har vi ett eget språk, och det varieras med humöret. O kära ni, jag har inte misst förståndet. Bara tappat en spärr ;)

Mattes stora kille