Tragiskt livsöde

Tog med mig hundarna ut på en skogstur efter jobbet för att komma bort från all stress och andas lite skogsdoft. Läs idag- gödseldoft!

Nåja, hundarna var lika lyckliga och jag lekte mest att vi var nära en massa djur istället för en gödselåker. Vad har man annasrs fantasin för?


Vi mötte två andra hundar och det gjorde min dag lite annorlunda.

Ett livsöde, så tragiskt och hemsk att jag hoppas ingen får uppleva det. Trots det händer det. Dagligen. Och jag hoppas att vi alla, oavsett hundälskare eller inte, tar vårt ansvar som medmänniskor och förhindrat detta. Den numera femåriga hanhunden har haft ett liv som "kamphundsbete". Öronen var avklippta, svansen likaså.
Inte nöjer sig människorna med detta utan de hade även klippt av en bit av tungan. Hur i h-lvete kan man göra detta? Är det en sport? En kultur? Någon intressant att se på? Något som ger någon människa en kick? Något positivt?

Nä, det är enbart förförligt och ledsamt. O jag finner inga ord för vad dessa människor utsatt denna stackars hund för. En raggig liten kille, såg ut som en blandning mellan pudel och någon terrier. Så mild och så snäll. Inget ont i sig, trots det han varit med om. Numera en älskad familjemedlem. Ett öde som tycker många av dessa hundar aldirg får uppleva. Ett öde som borde vara en självklarhet är så långt ifrån ett liv man kan tänka sig.

Ett livsöde som jag inte önskar någon. Allra minst oskyldiga små djur.

Gör något du med, tolerera inte att folk behandlar djur som ting, stå upp poch agera o vägra vara passiv. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Jag slutar så idag. Och kramar mina två högt älskade familjemedlemmar. Gödselstinkande och allt.